Anna som har bloggen Asevelikylässä besökte Wasa Up med familjen första gången för ett knappt år sedan för att fira äldsta barnets  födelsedag. Med det besöket började hela familjens klättringskarriär, och nu är hela familjen medlemmar hos oss.

Anna skrev ett inlägg om hela familjens hobby i sin blogg. I det hittar man svar på sådana frågor som Anna ofta har fått angående klättring som hobby och så hittas förstås en hel del foton från Wasa Up 🤩.

Här följer ett litet utdrag ur Annas inlägg:

På hösten för ett år sedan förde vi vårt äldsta barn för att klättra födelsedagen till ära och i samband med det bokade vi en privatlektion i klättring tillsammans med min man. Jag skrev då i någon uppdatering, att jag vill ha mera av det här och så har det verkligen blivit! Nu är alla i familjen medlemmar i Vasa klättercentrum Wasa Up. Ibland är jag ensam där och ibland med hela familjen. Jag frågade för någon tid sedan på Instagram, om det finns något ni vill veta om vår klättringshobby och jag försöker svara på frågorna i det här inlägget.

Vi hamnade på klättercentret först med vår förstfödde, sedan var jag och min man på tumanhand, och vid jultid, när den yngsta av oss fyllde fyra, så tog vi också henne med och klättra. Ännu den här tiden klättrade vi med engångsbetalning, i vilken ingick utrustning; vi hade ännu inte egen utrustning. Jag fick i julklapp klätterskor och det tog inte länge innan vi började fundera på medlemskap i Wasa Up. Vi räknade att om vi tar medlemskap, så blir det betydligt förmånligare än med engångsavgifter. Först tog vi medlemskap bara för oss vuxna, och vi var mycket och klättrade turvis. En medlem har många förmåner, bland annat kunde vi klättra också utom officiella öppettider och deltagande t.ex i klätterkliniken, som lär ut klätterteknik, är gratis. Vi gick på kliniken för att få litet mera teknik och för att underlätta klättrandet. Förutom egna skor skaffade vi också egna selar, för efter genomförd grundkurs gjorde vi topprepstest och och fick topprepskort. Dock klarar man sig riktigt bra med hyrsele, åtminstone till dess att klättringen blir regelbunden. 

Barnen ville i alla fall nästan alltid med, fastän den ena av oss försökte smyga iväg. Ett väldans väsen hördes varje gång som de inte fick komma med. Nu har båda barnen medlemskap och nu får de klättra så mycket de vill, Det finns bra med skor att hyra åt barnen, och selen hålls bra på lillasyster som är ganska liten. Åt barnen har vi i alla fall köpt egna sela nu när de klättrar mera.

Läs allt det här och mera på bloggen Asevelikylässä! (på finska)!

Foto: Asevelikylässä